Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också, — fortsatte han till Nils, som satt och gäspade
på bänken.
— Jaa, då — sade Nils säfligt som alltid, i det
han steg opp och följde med kamraten, — di hänger
då ihop som ärthalmen nu för ti’n!
— Di der storkaxarne vill jag inte råka! —
mumlade Slanken för sig, i det han också lagade sig
undan åt andra sidan, — jag träffar dem fäll — en
ann’ gång! — tilläde han med ett eget, hotfullt
uttryck i stämman, i det han stack sig undan bland
grupperna på gården.
De af dessa, som stodo närmast grindarne,
makade sig undan, så att en bred väg öppnades emellan
grinden och ingången till sockenstugan, och de två
personerna som nu tillsammans inträdde på gården
hade således god plats både att komma fram och att
låta se sig — något som de för öfrigt tycktes vara
vana vid båda två.
Den som gick främst var kyrkvärden Magnus
Larson, socknens rikaste och myndigaste man, och
han var godt ett hufvud högre än någon annan inne
på gården. Han var klädd som fullständig herreman
och var fast och bastant till sin längd, med ett
vackert, men hårdt och frånstötande ansigte, och ett drygt
och sjelfmedvetet sätt, som tydligt visade att han
var van att alla böjde sig för hans pengar och för
lians vilja. I handen bar han en stor käpp med
silfverknapp, och det syntes på hans sätt att föra den,
att den bars inte allenast som prydnad, utan att han
fått en stygg vana att med den diktera sin vilja på
andras både rygg och bekostnad, så hårdt låg den
sluten i handen, och så kraftigt stötte han den i
marken när han gick. Vid hans sida struttade en liten
mager, flintskallig gubbe fram med tre, fyra steg när
den andra tog två, och med ett knotigt, långlagdt
ansigte med tunna läppar och neddragna mungipor,
— en lefvande illustration till den blandning af
knipslughet, snålhet och en viss, braskande ödmjukhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
