Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buskiga ögonbryn blickade ett par skarpa, gråblå ögon
fram rätt i ansigtet på den han talade med. Dr ägt en
var den gammaldags bondens, men ren och snygg,
och i handen bar han ett stort, rödt paraply, som att
döma af sin tjocklek och längd, mer än väl torde
kunnat lemna tak Öfver hufvudet åt minst ett halft
dussin af de mera magra bland församlingen, i fall
han skulle kommit på den tanken att dela med sig
af det vid en plötsligt fallande regnskur. Men det
såg inte så ut; ty munnen var strängt hopknipen på
honom som på de öfriga, och den seniga handen med
sina skrynkliga, högt liggande ådror, höll lika fast
om paraplykryckan, som den ståtlige sonens omkring
silfverknappen på det spanska röret.
Det var förre åbon och hemmansegaren, numera
undantagsmannen hos sonen, Lars Erson, som på detta
sätt med sitt tal vände sig till kyrkoherden. Denne
nickade tillbaka åt den gamle mannen och vände sig
åter till den blinda, i det han, vänligt som förut,
yttrade:
— Men, som jag hör, lär ni kunna spinna garn
och binda nät, och det rigtigt bra ändå, kära Stina!
— Ja, herre gud, det tror jag det! — svarade
den blinda förnöjsamt, under det att det sken upp i
hennes bleka ansigte; — det fick jag lära mig, innan
jag miste ögona, så det sitter allt i mig, ska’
körk-herrn tro! Se jag ska’ säga, hvad en får lära sig
som ung —
— Hur var det, kära Stina, — fortsatte
kyrkoherden tankfullt, i det han lät sitt öga irra ut öfver
mängden inne på gården; — det var ju vid en
eldsvåda, som ni miste er syn?
— Ja gunås så visst, goda körkherrn, — svarade
Blind-Stina, — det var nog så, det, och gu’ ska’
veta — —
— Hur blir det, körkherrn? — af bröt Magnus
plötsligt, i det han tog ett steg fram emot gruppen,
som stannat i närheten af den stora asken, — ska’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
