Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonen uppåt, medan ett uttryck af spänd förväntan
och kväljande ångest låg öfver de slappa dragen.
— Nej se Blind-Stina! — sade den unga flickan,
i det hon stannade framför henne, — hvad står du
här och ser ledsen ut för?
— Åh, gu’ nå’ mej! — suckade den blinda,
— jag har just inte mycke’ te* vara glad åt, mitt
fattiga lif!
— Usch jo, nu kan du fäll vara glad, kära
Stina; — fortsatte Lina med en ton, som om hon
velat att andra inte skulle ha det bättre än hon sjelf
i detta ögonblick, — i rappe’ blir du ju åf med
flickungen din och sen ä’ det fäll ingen nöd!
— Hvad i Jesse namn säger Lina? — frågade
den blinda ångestfullt, i det hon flyttade sig ett steg
framåt; — tänker di ta’ barnkräke’ ifrån mig?
— Ja, henne tänker Magnus Larson ropa in,
hörde jag mor Karin sa’ oppe på körrgåln! — svarade
Lina obarmhertigt och kallt, i det hon skyndade sig
ut genom grinden och utfor landsvägen förbi kyrkan.
Den blinda blef stående som förstenad.
— Hvad va’ det hon sa’? — frågade Lars
Erson, i det han närmade sig henne ett par steg.
— Åh herre gud! hon sa’ att eran Magnus
tänker ropa in flickungen och inte mej! — snyftade den
blinda, i det ett par stora tårar rullade ner ur de
slocknade ögonen; — ska’ di nu ta’ ifrån mig
barn-kräke’ me’; då ä’ det fäll så godt att jag går i sjön
me’samma?
— Åh prat! — svarade gubben med ett slags
butter tröstvillighet, i det han skakade på sitt röda
paraply; — det sätter nog körkherrn sej emot,
tän-ker jag!
— Hvad rår han? — återtog den blinda med
samma tröstlösa ton, — om di sätter sig före? —
Kära, snälla fader Lars! hjälp mig stackare, om I kan!
Tala ve’ son eran, att han tar oss begge två! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
