Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning — kommit på det klara med hur det skulle bli,
Jan hade vid tredje toddyn utfästat sig att utom
mödernet, som uppgick till omkring sextusen
riksdaler, ge Kerstin tvåtusen riksdaler kontant och
tillräcklig utstyrsel, samt att till de båda unga öfverlemna
nyttjanderätten till en utgård som han hade, mot
det att Magnus lofvade reparera byggningen der och
bygga ny ladugård, samt dessutom lemna sonen
kontant femtonhundra kronor när han gifte sig.
Jan höll i sig i det längsta med att Magnus
skulle utfästa sig att ge lika mycket kontanter som
han; men då denne förklarade att rustningen af
byggningen och den nya ladugården väl minst skulle gå
till de femhundra som fattades, och när slutligen
klockaren efter tredje toddyn började tala om romerska
rätten, eller »juss romanum», som han kallade den,
och påstod att, enligt den så var det flickans far som
vai^ »primus inter parus» och som prompt skulle
betala mera än gossens far, som bara var »tertius inter
venus», så blef gamle Jan både så rörd af toddyn
och så häpen öfver klockarens »obegripliga» lärdom,
att han gaf med sig som ett godt barn, och
öfverens-kommelsen beseglades med en halftoddy till, som just
var nära sitt slut, när dörren helt hastigt slogs opp
och Johan inträdde med bössan på axeln.
— Se der har vi Johan! — ropade Magnus, som
visserligen tålde mer än de två andra, men som ändå
var litet upphetsad, han också; — du kommer lagom
du, alldeles som tjyfven på markna’n!
— När pengarne ä’ slut, menar ni kanske, far?
— frågade Johan helt kort, i det han satte bössan
ifrån sig nere vid dörren.
— Nej, när aflärderna ä’ oppgjorda, menar jag!
— svarade fadern, i det han såg på honom med ett
visst välbehag, ty pojken såg ståtlig ut, der han stod;
— har du vuri’ ute och skjuti’ på eftermiddan?
— Ja, jag for öfver te’ Tallholmen, för di hade
sett en skrakfiock der i morse, Östermans! — svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
