Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hälsa så mycke’ te’ den rara klockarmor! —
och hälsa te’ jäntorna era, Jan! — ropade mor Karin
så innerligt nyter och beställsam, i det hon tog den
ena efter den andra i hand; — be’ nu klockarmor
att ho’ tittar öfver endera da’n på en kopp varmt
— det va’ så länge i verlden se’n — —
— Ja, det ska’ jag visst det! — Ajös, ajös! —
svarade klockaren bugande, i det han makade sig åt
dörren, dit Jan slunkit af redan förut.
— Nå pojke! — ropade Magnus till Johan, som
tagit ett par dugtiga klunkar ur sitt glas! — ska’ du
inte ta’ svärfar din i hand och säja ajö åt’en?
— Svärfar? — inföll Johan buttert; — åh det
ä fäll långt hädan och dit, tänker jag!
— Hvad säjer du, pojke? — frågade fadern
bistert, i det han gick ifrån de två andra och fram
till bordet, medan klockaren och Jan utbytte en blick
med hvarandra; — ä’ det frägan om —
— Följ med dem ut du, och låt mig tala ett
par ord med Johan! — hviskade hustrun hastigt, i
det hon gick emellan mannen och sonen.
Magnus slog hastigt om, gaf till ett gapskratt och
gick tillbaka till gästerna, i det han sade i en ton
som skulle vara skämtsam:
— Han ska’ låss vara blyg, gu’bevars! men det
ger sej fäll på ändan, sa’ repslagarn! — Ja, ajös med
er då, jag följer me’ er ut, så skall vi si på fölungen
me’samma, när vi går förbi stalle’! Det ska’ ni tro ä’
en rigtig huggare te’ vara kavat åf sej!
— Hvad ä’ det nu som I har kokat ihop bakom
min rygg? — frågade Johan modern efter en stund,
sedan han sett fadern och de båda andra gå förbi
fönsterna åt uthusen till; — I tänker fäll aldrig koppla
ihop mej med den otäcka Kerstin häller?
— Så du talar, gosse! — svarade mor Karin, i
det hon satte sig bredvid honom; — ä’ det tacken
det, för att vi styrt te’ ett så rart gifte åt dej —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
