Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hå hå ja ja! — suckade mor Karin, i det
hon gaf sig af ut i köket; — jag kan just undra
hur länge en ska’ dras med det der välsignade
gubbfrate!
9.
När far och son blifvit ensamma, kom den förre
åter fram till bordet, satte sig midt emot sonen, såg
på honom tyst ett par ögonblick, i det han sträckte
ut fotterna ifrån sig och sade sedan kort och bestämdt,
i det han stack händerna i byxfickorna:
— Ja, nu har jag och Jan kummi’ sams om
saken, och nästa sönda’ blir trolofningen emellan dej
och hanses Kerstin!
— Gör er inte för säker på det, ni! — svarade
Johan, nästan hånfullt, i det han också lutade sig
tillbaka i stolen.
— Jag kan just inte veta hvad som skulle kunna
hindra’t precist! — återtog Magnus vårdslöst.
— Hå, det kommer fäll an på mej, tänker jag,
om jag har lust te’ vara med om’et!
— Sa’ du någe’? — frågade Magnus hotande.
— Det kommer fäll an på mej, om jag vill, sa,
jag! — återtog Johan i samma ton.
— Din vilja! — utbrast Magnus, som nu
förlorade all sin besinning, — Din vilja? Det ska’ jag
visa dej, hvar den växer nårst!
Och dermed steg han upp och gick häftigt till
en dörr ofvanför skänken, som ledde till hans
slöjdkammare, liksom för att hämta något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
