- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
139

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag inte det, så ger jag mej åf te’ Amerika och I
ska’ aldrig se skymt åf mej mera!

— Te’ Amerika? Tocke kan passa för trashankar
och backstu’sittare, men inte för rika Magnus
Larsons pojke! Gör du mej den skammen på gamla dar,
så vet jag inte hvad jag tar mej te’ — men det gör
du inte! Du bara skräpper och pratar! Du ä’ inte van
te’ gå och släpa som di får göra der borta, di
usch-lingarna!

— Jaså, får en inte dra’ och släpa här hemma,
då? Och ska’ en så ha’ ett helfvete i huse’ te’ på
köpe’ — —

— Åh, hvad gör ett par, tre år för den som ä’
ung som du, och när en se’n kan få lefva herrn
efteråt? Och tar du Kerstin nu, så kan du fäll alltid
komma åt Lina efteråt, för håller hon åf dej rejelt,
så väntar hon nog. Och kom ihog, pojke, att på det
vise’ får du allt hva’ Jan har skrapa’ ihop, och det
ä’ inte småsmulor, det! Oj, oj, oj, pojke, om jag
vore ung som du och hade så’na mojänger, jag skulle
fan i mej inte fundera, jag!

— Nej, jag vet nog, far, att I inte ä’ så
nogräknader åf er!

Johans röst lät vid dessa ord så förunderligt kall
och skarp, att fadern ryckte till och såg på honom
forskande och halft oroligt, i det han sporde:

— Hvad menar du med det?

— Jag va’ te’ ve’ Mörtviken i eftermidda’s, —
fortfor Johan med samma ton, i det han betraktade
fadern oafvändt; — och der träffa’ jag på Österman,
som höll på med noten!

— Ja än se’n då? Hvad angår det mej?

— »Slanken» har vurdti galen igen, sa’ han! —
fortsatte Johan, utan att taga blicken ifrån fadern.

— Hvad säger du, pojke? — ropade Magnus och
rusade upp från sin plats.

— Alldeles skvatt bindgalen! Det hade kummi’
på’n i går afse, sa’ Österman, bäst som di satt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free