Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har han vuri’ ömsom kloker och ömsom fjoskig, och
alltid när han vuri’ galn, så har det för jemnan vuri’
mej som han har skälli’ ner!
— Åh gu’ ske lof, far! — ropade Johan med
ändrad ton, i det han slängde ifrån sig bössan i vrån
och skyndade fram till fadern; — jag va’ så rädder
för, att det var I, som–som —
— Som satte ell på byggninga för femton år
se’n? — inföll fadern med ett nytt skratt; — trodde
du rakt åf att far din skulle vuri’ så dum?
— Det hade fäll vuri’ mer illa än dumt ändå!
— menade Johan allvarligt.
— Det som ä’ dumt ä’ alltid illa, och det som
ä’ illa ä’ för det mesta dumt! — fortsatte Magnus
och såg mycket djupsinnig ut; — men nu kom vi
ju rakt ifrån hvad vi talte om, och det va’ om tro*
lofninga’ om söndag!
— Tala inte om den, far! Jag gör’et inte på
vilkor; jag har lofva’ Lina–
— Det angår mej inte! Tror du jag frågar ett
fen efter hvad du har gått och lofva’? — utbrast
Magnus, i det han steg upp och lagade så att han
kom emellan sonen och dörren der bössan stod; —
nej, inte så mycket som så!
— Jag ä’ rädder för att I allt får lof te’ det,
far! — svarade Johan trotsigt, — om I vill eller inte!
— Nej, så jäklar i mej ska’ inte jag visa dej,
pojke, att nu ä’ det jag som har makten i händerna!
— skrek Magnus och fattade med en rask vändning
tag i bössan, som han hotande skakade mot sonen,
då i detsamma dörren bakom honom öppnades och
gamla Lars Erson steg in öfver tröskeln. Den gamle
tycktes lika upprörd på sitt håll som de båda andra
på sitt, och det var ett egendomligt skådespel nog,
att se de tre slägtledens representanter så der ansigte
mot ansigte med hvarandra. Slägttycket var
omiss-känligt emellan dem; hårdhet och uppbrusande
häftighet var hufvuddraget hos dem alla, modifieradt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
