- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
153

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frågade gubben harmset, i det han bultade med
kno-garne i bordet.

— Nej, Lina vet inte åf någe’ än! — svarade
Johan dröjande; — det ä’ jag som har gått och
grunda’ på’t länge! Och nu i kväll har jag satt mej
i sinne’ på att ske ska’ det! Jag går inte här och
tar smörj längre som en ann’ pojkvasker! — och
derpå skyndade han närmare fram till gubben och
fattade, trots hans motstånd, fast i hans begge händer
och utbrast med lidelsefull häftighet: — Kära, snälla
farfar! Hjälp mej nu för all Jesu barmhertighets skull,
för ska’ jag dra’s in i allt det här uschla eländet, så
blir jag en stackare, det känner jag! Jag vet nog att
jag många gånger vuri’ näsvis och elak emot er, och
inte tänkt så noga på, om jag slängt ur mej ett
glåpord, jag som di andra — men allti’ har jag ändå
tyckt att ni vuri’ liksom lite’ för mer än både far
och mor! Hjälp mej nu, för annars tar jag mej te’
och supa, eller också går jag rakt i sjön från alltihop,

— någe’ anna’ har jag inte te’ göra!

Och med dessa ord kastade han sig, hejdlöst
gråtande, ner på bänken framför bordet och lutade
liufvudet i begge händerna, medan hela hans kropp
skakades af våldsamma snyftningar. Klockan började
slå åtta, och sedan de långsamma slagen förtonat,
sade gubben, som med ett triumferande löje kring
den tunna munnen betraktat honom under tystnad:

— Jaså, står det så te’ nu? Jojo! hut går hem,
heter det! Nu duger gamla farfar, nu — »gubbfrate»,
som ni plär spotta åt annars, både du och de andra!

— Men sir du, — fortsatte han obevekligt, i det han
rätade ut sin böjda rygg; — nu ä’ det jciy som säjer
nej, och femton gånger nej ändå! Inga pengar har
jag; men om jag också hade tockna skäpptals, så gaf
jag dej inte så mycket som en vitten! Vill du öfver
te’ Amerika, så får du frakta dej sjelf — så har andra
fått göra, — och fast du ä’ son te’ sturska
körk-värden i Viken, så ä’ du fäll inte för go’ te’ arbeta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free