Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
era styfrar, gerna för mej! Det ä’ första gången på
länge, som jag bedt er om någe’, och ni kan vara
lugn för att det ska’ vara den sista! Hällre då hvad
som helst — ja hällre på hufve’ i sjön, än ha’ er te’
tacka för så mycket som ett rundstycke!
Och med dessa ord rusade han ut på dörren,
lemnande gubben kvar efter sig i ett tillstånd af
förvåning, blandad med en oro, som han inte kunde
undertrycka.
— Hm! det der lät som äkta! — mumlade han
för sig sjelf, i det han steg upp och tog några steg
framåt dörren; — Tänk om han skulle? — och nu
fattades han af en tanke, som kom honom att hastigt
skynda fram till dörren och slå upp den, ropande
utåt: — Johan! ska’ du sätta åf så der som en
vettvilling? — Nej, borta ä’ han, — fortsatte han, i det
han tittade ut genom dörren; — nå, ä’ han go’, så
kommer han fäll igen!
Och med den tankegången tröstade han sig
tämligen lätt, gick tillbaka till bordet, och tänkte efter
en stund helt högt, i det han med ett slugt leende
slog handen i bordet:
— Nu skulle jag allt kunna spela Magnus ett
tjufspratt, om jag ville! — Ge’ mej si! om jag skulle
titta efter!
Derpå gick han fram till fönstret, såg spejande
utåt, och när han inte såg någon komma, smög han
sig hastigt midt öfver rummet fram till den gamla
dalkarlsklockan, öppnade fodralet försigtigt och stack
ned högra armen så djupt han kunde, trefvade en
stund dernere och drog sedan upp armen igen. När
han tog fram handen ur fodralet hade han en
gammal tjock skinnplånbok med stålklämmare uti den.
Det var som om hans knotiga venstra hand smekte
den, innan han flyttade den öfver i denna; men just
som han skulle fatta tag i klämmaren för att draga
den bort, trefvade någon på dörren; han hukade sig
förskräckt ner igen och lät plånboken handlöst falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
