Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var hon. Ändtligen kom hon då; men det var inga
lätta, muntra, sväfvande steg, som hon tog fram mot
den älskade, som kom henne till mötes; — tungt,
långsamt och tvekande skred hon framåt, och när han
hunnit fram till henne och slog sina armar omkring
henne för att föra henne med sig in bland träden,
så brast hon ut i en våldsam gråt, stötte honom
häftigt ifrån sig och kastade sig rak lång ner på marken,
tryckande begge händerna mot sitt hufvud och
borrande ner det i gräset, som om hon velat gömma det
för alltid.
Johan ville säga något; men han kunde det inte.
Han blef som om han hade fått en stopp i halsen.
Något af slägtens gamla stormod steg upp i honom,
och det låg något bittert på hans tunga, som han
gerna hade velat tala ut, om han hade kunnat.
Medvetandet om stormiga begär, som kanske inte i rätta
stunden mött det motstånd, hvaröfver han då skulle
ha’ vredgats, men som han nu skulle ha’ välsignat,
trädde straffande fram för hans minne; men han ville
inte erkänna deras sjelftagna bestraffningsrätt. Hans
nedärfda åskådningssätt i fråga om förhållandet
mellan man och kvinna utkämpade en tyst men
förbittrad strid med hans verkliga kärlek, som, i motsats
till förhållandet hos den öfver civiliserade, snarare hade
ökats än minskats genom egandet, och det var inte
för att anklaga, det var helt simpelt för att gifva
naturbarnets enkla och osminkade uttryck åt den
tanke som beherskade honom, som han helt plötsligt
utbrast:
— Hvad gråter du för? Är det kanske mitt fel
ensamt, att det ä’ som det ä’?
Lina lyfte hastigt upp hufvudet ur gräset, torkade
bort tårarne ur ögonen med begge händerna och
svarade häftigt, som om hon velat göra honom en
förebråelse :
— Har jag sagt det, jag då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
