Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte sedan hastigare, som om en plötslig klarhet
kommer öfver hennes tankar; — men du kan fåll’
aldrig vilja, Johan, att jag skulle–skulle stjäla
dom åf far?
— Stjäla — dom! — du ska’ ju i alla fall ha’
dom en gång, och–-
— Nej, det gör jag inte på vilkor! — svarade
Tina med en rysning, i det hon vände sig ifrån
honom; — det kan vara nog med ett elände, jag vill
inte att de ska’ ha’ det te’ säga om mej till!
— Ja, då fins det bara en sak som vi har te’
göra! — framhviskade Johan långsamt, i det han
kastade en dyster, menande blick utåt sjön, som låg
der lika lugn och lika spegelklar, med växande
skuggor och ett lockande, mörkt djup under den klara
sommarhimlen, öfver hvilken den stigande skymningen
lade ett lätt, genomskinligt flor.
Hon svarade ingenting, men hon tycktes förstå
honom och tryckte sig, rysande och häftigt, tätt
intill honom, i det hon slingrade sina armar om hans
hals och följde med ögonen hans blick utåt den lugna
vattenspegeln, som låg der så outgrundlig och stilla.
Och efter några ögonblick sökte hans läppar hennes,
och när hon mötte honom på halfva vägen förenade
sig snart de båda ungas hjertan och känslor i en
kyss, så lycksalig och så smärtsam på en gång, att
den godt kunde binda dem samman både i lifvet
och i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
