Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte sig vid fönstret, der aftonrodnaden kastade ett
klart skimmer på de solbrända rutorna, medan det
låga rummet för öfrigt började fyllas af skymning.
— Åhja, nog ska’ jag vara lugn! — svarade
gubben, i det han stälde sig vid bordsändan midt
emot dörren.
Den gamla ytterdörren sparkades våldsamt upp
utifrån, så att den slog i andra väggen, och
kyrkvärden inträdde med käppen i handen och med
blossande ansigte, i det han ännu på tröskeln ropade
emot den gamle:
— Hvad ä’ det för förbaskade maskepi I har
med Johan? Hvarför skickar I båd efter:n opp te’
gåln! Hvad har I med honom te’ göra?
— Du kan ju komma fram och sätta dej först,
så ska’ du få höra! — svarade gubben lugnt, i det
han sjelf satte sig på bänken.
— Jag ger själfvaste sju — —
— Och så kan du fäll först hälsa på körkherrn,
tycker jag! — fortfor gubben, lika lugnt som förut.
— Körkherrn? — utbrast Magnus, obehagligt
öfverraskad; men hämtade sig genast och fortfor, i
det han tittade framåt fönstret: — jaha, kors, nu sir
jag–
— God afton, Magnus Larson! — hälsade
kyrkoherden, i det han reste sig från sin plats och tog ett
par steg framåt.
— God afton! -— svarade Magnus och sänkte
något sin råa ton, — inte visste jag att farsgubben
hade så rart främmat hos sig!
— Ne-nej! — inföll gubben bitande; — du trodde
fäll att jag va’ ensam, kan jag tänka!
— Är det kanske någe, som körkherrn har otalt
me’ mej? — frågade Magnus, utan att låtsa höra
faderns stickord.
— Nej, då hade jag väl sökt upp er hemma hos
ert! — svarade kyrkoherden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
