Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fortsatte sin gång neråt landsvägen, utan att så
mycket som se sig om.
Och derinne på kyrkogården stodo fadern och
modern vid sonens graf, och när de efter en lång
stund, sedan de stått der tysta och böjda, vände sig
om för att gå, sade mannen allvarligt, i det han lade
handen tungt på hustruns arm:
— I morgon går jag till länsman, du, Karin!
Det får bli ett slut på det här!
— Hvad i Herrans namn säger du? — utbrast
hustrun bleknande, — tänker du–?
— Var inte rädd! — svarade han hårdt, i det
han såg på henne med en menande blick; — kan
jag ta’ på mej det ena, så kan jag fäll ta’ på mej
det andra med!
— Nej, Magnus! — svarade hustrun med
bestämd ton, — går du te’ länsman, så följer jag med.
— Gör du ock? — återtog han i mildare ton,
och när han såg på hennes blick, att det var hennes
allvar, tilläde han sakta: — jaja, det är kanske bäst
att vi följs åt!
Och sedan de båda ännu en gång kastat en lång,
dröjande blick på graf kullen, som gömde så mycket,
lemnade de kyrkogården — hand i hand för första
gången på länge.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
