Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansigte han fick se, eller första, bästa kokett som ville
lägga ut sina nät för honom.
— Åhnej, han kunde gerna ha’ varit med litet! —
menade hon för sig sjelf, när hon satt i sitt vackra
förmak och tittade ut i reflexionsspegeln; — hon var
ju sjelf enka och hade således inte alls några af de
nymodiga krafven på manlig oskuld och oerfarenhet,
hvilka tvärt om skulle ha’ förefallit henne ganska
genanta och obehagliga, van som hon var vid det
heliga äkta ståndet med alla dess konsekvenser. Hon
ville visst inte neka till, åtminstone inte inför.sig sjelf,
att den unge provisorn var en mycket hygglig
till-bedjare och att han i synnerhet framstod till sin
fördel när han om kvällarne sjöng Don Karlos aria ur
Ernani:
»Uppå rosor skall du va — ha — handra» —
men, herre gud, inte kunde hon väl ändå på fullt
allvar tänka på att gifta sig med en apotekare till,
det skulle ju vara ett sorgligt fattigdomsbevis att inte
komma ur apotekarsocieteten och in i den verkliga,
dit hon alltid hade längtat alldeles ofantligt.
Pastorsadjunkten hade nog också sina fördelaktiga sidor, och
han utpekades allmänt i hela staden som ett
biskops-ämne; men det var långt härifrån och dit och att
under tiden sitta som komministerfru eller pastorska
borta i någon småstadshåla, värre än hennes
födelsestad, eller också i någon socken på bondlandet, det
kände hon inte den ringaste kallelse för. Nej då var
då Pelle Modin ett bra mycket bättre parti; det var
bara skada att han skulle vara så liten och fet och
ljushårig. Hennes ideal, ty hur fantasilös hon än var,
så hade hon ändå gjort upp för sig konturerna till
ett sådant, var en lång, mörklagd, blek karl med
något infernaliskt öfver ögonen och pannan, ty det
infernaliska var alltid så »rysligt» intressant. Nu är
det visserligen sant att någonting infernaliskt var det
stört omöjligt att kunna upptäcka hos Pelle Modin,
om man så vände upp och ner eller ut och in på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
