Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revisorn försökte öfvertyga den gamla mön om
att uttrycket endast var en metafor, och att man inte
tick fasta sig allt för mycket vid ordalydelsen, och
för att understödja sin sats slog han i ett nytt glas
champagne åt både henne och sig och frågade om
inte han skulle få klinga mera enskildt nu med sin
älskvärda bordsgranne, sedan den officiella skålen var
drucken, något som fröken Barrett förklarade att hon
gerna ginge in p%å, derför att hon kände en så innerlig
högaktning och verklig sympati för revisorn.
— Se, om alla jurister vore sådana! —menade
hon med en förargad sidoblick på Pelle, som å sin
sida trodde att han med sitt tal ovilkorligen hade
tillkämpat sig förklädets fulla bevågenhet; — då kunde
det vara en glädje att ligga i delo med rättvisan!
Men gudnås, det fins nog andra, som bara se på sin
egen fördel — här fick Pelle en ny blick af samma
sort som den föregående, — och för den som sjelf
är oegennyttig, är det någonting rysligt obehagligt att
se sådant!
Revisorn ämnade just svara, då Robertson
klingade på ett glas och drog till med ett par långsträckta
»hm! hm!» sedan han först utbytt en nick och en
blick med sin hustru, som för tillfället, märkvärdigt
nog, glömde bort att skratta och höll ihop munnen
som om hon hade haft hett vatten eller iskall glace
uti den och hvarken kunde svälja eller ville spotta
ut den. Han bad damerna och herrarne fatta sina
glas och vara honom behjelpliga att dricka en skål
— inte för värden, for det vore ju alldeles för tidigt,
och den skålen skulle nog föreslås af en värdigare
tunga än hans — här gjorde han en mycket talande
min och vridning på hufvudet åt revisorn, som såg
så förvånad och så oskyldig ut, som om han aldrig
i hela sitt lif hört någonting gåtfullare och mera
obegripligt! — utan för den skarpsinnige juristen, den
ovärderlige vännen och den öfver allt beröm stående
kompanjonen i en affär, som, han sade det med be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
