Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker? — frågade revisorn plötsligt, i det han böjde
sig ner emot henne och såg henne djupt i ögonen,
dem hon sänkte för hans blick. — Ja, se ond ut så
mycket ni vill! Det hjelper inte, ni är lika vacker
ändå! Och en sådan skönhet, så mycket behag skulle
kastas bort åt en . . en . . ah! jag är tokig! Förlåt mig,
min fru, ni har alldeles rätt! Vi måste lemna den
herrliga naturen åt sin tysta, talande ensamhet, vi
måste utbyta hjertats sanna, om också litet oförsigtiga,
språk mot kallpratets eviga enahanda, — vi måste
gå tillbaka från denna af mig stulna högtidsstund med
sitt oförgätliga minne, till den väntande punschen
borta på Hasselbacken, — med ett ord: vi måste gå
tillbaka till Pelle Modin!
Sedan revisorn med mästerligt spelad bitterhet
och sjelfironi uttalat dessa melodramatiska tirader, steg
han upp från bänken, kastade en lång afskedsbllck
utåt den spegelklara viken, bugade sig derpå med
ångerfull min för den unga enkan och hviskade med
vibrerande stämma, i det han vördnadsfullt sträckte
fram sin krökta arm:
— Straffa mig inte så grymt att ni nekar att
mottaga min arm! Jag har burit mig dumt åt, jag
erkänner det; men jag skall aldrig mera glömma den
vördnad en man är skyldig ert kön. Det var
anblicken af den vackra naturen som kom mig att glömma,
det var er ljufva närhet, som — — se så! var lugn,
jag säger inte ett ord mera! I morgon är jag
återigen den samme som förr: bokmalen bland sina
luntor, juristen med sina processer och sin lagbok, och
i morgon har ni glömt både vårt samtal och mig sjelf
— glömt dem som man glömmer ett öfvergående
moln på en solig himmel!
— Hur kan ni tro det? — frågade den unga
enkan, på en gång förvirrad och hänförd; — jag är
visst inte ond på er, herr revisor, och den här kvällen
glömmer jag inte så lätt!
— Nej, jag vill hoppas det! — tänkte revisorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
