- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
288

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framåt — en liten vridning på veka lifvet så att
armen får mera fart — så der! — här tog han henne
helt ogeneradt om lifvet och vred henne litet så som
det skulle vara; — så der ja, försök nu, men kasta
rakt fram och knyck inte på armen, för då går det
på sned!

Den unga enkan, som inte kom sig för med att
bli förlägen, derför att han tog henne om lifvet, just
derför att han gjorde det så öppet och ogeneradt,
kastade nu klotet så godt hon kunde och lutade sig
framåt för att se resultatet.

— Tre enkla! — ropade pojken om en liten
stund, och rodnande af stolthet och glädje vände hon
sig emot de båda andra fruntimmerna och ropade, i
det hon klappade händerna:

— Nej ser ni, jag kunde verkligen!

— Litet mera styrka bara, — sade revisorn
bugande, — och ni hade slagit ännu flera! Med en
smula vana skulle ni snart bli’ en utmärkt
kägel-spelerska!

— Ja, men klotet är så rysligt tungt! Vore det
inte det, så skulle jag försöka en gång till!

— Usch då, Louise, det är ju så okvinligt, så! —
utbrast fröken, som åter satt ner fotterna på golf vet
och kastade mördande blickar på den stackars Pelle,
hvilken helt skamfiat slagit i för mycket whisky i sin
toddy och nu försökte göra den svagare genom att
fylla på nytt vatten, sedan han redan druckit ur
hälften. Men i brådskan slog han nu på för mycket
vatten och så måste han taga mera whisky igen; men
så tyckte han också att han kunde behöfva sig en
långtoddy ofvanpå sitt missöde.

— Hur var det nu jag stod just nyss? —
frågade Louise med en liten inbjudande blick på revisorn,
i det hon stälde sig alldeles tvärt om.

— Nej, så här var det! — svarade denne genast
och tog henne om lifvet igen för att vända henne
ratt; men denna gång dröjde han litet längre innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free