- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
302

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hålla ett vackert fruntimmer i sin famn, om hon
också kallade honom för »Acke». Tvärtom tyckte
han, när den första öfverraskningen var förbi, att det
alltid kunde vara skäl att begagna sig af tillfället,
och efter ett par kyssar, som han fick taga utan något
särdeles motstånd, ville han fortsätta på samma sätt,
då den unga enkan helt sakta gjorde sig fri ifrån hans
omfamning, som aflöst hennes egen, och med
nedslagna ögon hviskade:

— Låt oss nu gå och söka upp källan!

— Källan? — svarade han skrattande, i det han
på nytt lade armen om hennes lif; — inte vet jag
om här fins någon källa!

— Fins här ingen källa? — frågade hon och
hotade honom med fingret; —jo det är just vackert
att narras på det sättet!

— Här fins inte någon annan källa än den här!

— svarade revisorn och kysste henne på nytt, innan
hon hann hindra det, — men den får man allt hålla
på länge innan man dricker sig otörstig ur! Ja, det
är märkvärdigt, men man blir allt törstigare, ju mera
man dricker —

— Ja, men nu får man inte dricka mera, förr
än — —

— Förrän? — frågade han och tog fatt på henne
ånyo.

— Förrän vi vexlat ringar! — svarade den unga
enkan i så bestämd ton, att det gick en kall kåre
öfver ryggen på revisorn. Han var för mycket
inkarnerad ungkarl för att inte bäfva tillbaka för den
hotande verkligheten af en boja för lifstiden, huru
förgyld den än kunde vara; men i alla fall hade han nu
gått så långt, att han icke ansåg sig kunna med heder
draga sig tillbaka igen, åtminstone för tillfället,
hvarför han med väl spelad ömhet utbrast, i det han såg
henne i ögonen:

— Men det kunna vi ju göra i morgon dag,
älskade–?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free