Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Emellertid märkte Pelle under kvällens lopp någon
ting egendomligt i den unga enkans sätt emot revisorn.
Det var som en slags dämpad förtrolighet, som
hvarken uttalade sig i ord eller i blickar, men som ändå
alldeles tydligt var tillstädes, äfven för en betraktare
som icke var skarpsinnigare än Pelle Modin. Äfven
revisorn var på sitt sätt märkvärdig; än satt han
tyst och tydligen grubblande; än ryckte han upp sig
ur grubblet och var då nästan feberaktigt lustig;
ögonblicket derpå teg han igen och stirrade ut i tomma
luften, hvarpå han, som det tycktes alldeles
frånvarande, ropade bravo åt en anekdot som Robertson
efter vanligheten hade glömt slutet på; hvilket till
den grad smickrade denne att han helt och hållet
glömde början på en, som han ämnade låta aflösa
den föregående.
När det blef tid till uppbrott stodo tvenne
vagnar och väntade utanför värdshuset. Det blef nu
fråga om hur man skulle åka, och som det var fem
att dela på måste det bli tre i en vagn och två i den
andra, och medan Pelle bespetsade sig på att han
skulle få bli ensam med den unga enkan på hemvägen,
anhöll hon med ett vänligt leende om att hon skulle
få åka med Robertsons, något som dessa naturligtvis
inte kunde neka till, hur mycket än Pelle genom
hemliga miner tycktes hemställa till sin kompanjon
om motsatsen. Det var den lilla frun som skrattande
fälde utslaget, i det hon fattade den unga enkans
händer och ropade:
— Ack ja, gör det, lilla fru Tolliander, så slipper
jag vara ensam med min man, och så få de begge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
