Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han der i den solklara morgonen, lik en sannskyldig
bild af det tunga, glädjelösa arbetet, som trycker den
fattige trälen i förtid ned emot jorden, och som, på
samma gång det härdar hans senor och muskler,
också gör hjertat hårdt och sinnet misstroget och
fiendtligt mot hela den omgifvande verlden.
Det låg en oerhörd, samlad kraft i det sätt
hvarpå han förde lien, och långsamt framflyttade sina
breda fötter och sin resliga, fastän lutande kropp. Det
fans ingen »grofvare» karl i hela trakten, och fastän
han i dag låtit lega sig att föra lien, voro annars
jernspettet och yxan samt flåhackan och stubbrytaren
hans mest begagnade vapen. Han bröt nämligen upp
nyodlingar här och hvar, der man behöfde hans hjelp,
och om vintrarne högg han famnved i skogarne på
öarne, der bönderna gjorde rent hus när vedpriserna
voro skapliga inne i staden. På detta sätt förtjenade
han ett torftigt bröd, som likväl var tillräckligt för
hans behof. Han bodde inhyses i en backstuga en
half mil ifrån nämdemannens gård, och ett par, tre
dagar i veckan kunde man se honom fram emot
kvällen, med tunga steg och med en påse på ryggen
och en bucklig bleckflaska i handen, begifva sig af
bort åt den på ett tämligt afstånd belägna
handelsboden för att köpa sig några af de enkla
förnödenheterna till sitt lifsuppehälle. Mötte man då mot
mörkningen deruppe i skogen den tungt
framskridande, långa gestalten, så kunde man lätt föreställa
sig att det var den vandrande juden som på sin eviga
färd förirrat sig till Stockholms skärgård; så tunga
och släpande voro stegen, så dyster blicken som
under ett par buskiga ögonbryn sköt fram liksom på
lur, för att ögonblicket derpå envist fästas på den
eviga stig, som han måste trampa utan rast eller ro.
Men »odlarn» som han i hvardagslag kallades af
de på sommarnöje boende Stockholmsborna, var
hvarken jude eller evig; han var helt enkelt en vanlig,
dödlig, kristlig menniska, född och uppfödd ute i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
