Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågte jag, — för inte har du fäll försett dej på mej
för vackerhetens skull häller?
Men det svarte Bolla inte någe’ på, utan hon
bara kram ar om mej med begge armarne och luta’
sej in te’ mej, och fast det regna’ så det stog som
spön i backen så kan kammarern vara lugn för att
vi kände hvarsken att vi va’ våta eller frusna, utån
vi tyc£te rakt åf att vi satt som i ett herrskapsrum
begge två, och när det nu led fram på natten, så
ville hon inte gå ifrån mej, utan vi kröp in i en
hölada te’sammans och der språka’ vi om hur vi skulle
ställa’t, och der talte Bolla om att det fans ett torp
under bruke’ som hade stått ledit ett halft år, och
hon trodde att om jag talte me’ förvaltarn, så skulle
vi kunna få ta’ det och göra dagsverken te’ bruke’,
och så skulle vi kunna gifta oss till Mikaeli.
Da’n efter gick jag opp te’ förvaltarn och språka’
me’n, och hur det va’ så kom vi omsams att jag
skulle ta’ torpe’ och för det skulle jag bränna vissa
stigar kol te’ bruke’ och göra dagsverken under
andtiden; men för rexten fick jag sköta mej själf, och
ville jag ta’ opp jol så hade han ingenting emot det;
och timmer skulle jag få fälla för te’ rusta stuga’ me1,
så vi kunne bo i’na, och fjös kunne jag få sätta opp
med — ja, det ä’ så mycke’ som fähus det på
norrländska, sir kammarern, — i fall jag kunne skaffa
mig ko, för bete fans det på skogen och i myrarna,
så det va’ ingen nö’ med. Och när han hörde att
jag hade femti riksdaler, som jag fått från
grosshandlarn, så lofte han att jag skulle få köpa en ko
åf honom för tretti, och så kunde jag ha’ rexten te’
brö’föda. Men när han fick höra att jag tänkte gifta
mej, så blef han änna arg och sa’ att jag va’ galen
och att det behöfdes inte, för det va’ ingenting
ovanligt deroppe, sa’ han, att jäntorna satt med både en
och två ungar hemma hos föräldrarna och va’ inte
stort mindre golika för det.
-— Ja, men si, jag ä’ nerifrån lande’, jag, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
