Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom ändå tillräckligt förkrossande öfver hennes
barnsliga, ljuslockiga hufvud. Hon hade visserligen aldrig
rätt vetat huru affärerna stodo; när skulle de båda
makarne egentligen haft tid att tala om det, och om
de också haft tid, hvem skulle väl hafva börjat?
Skulle kanske han gjort det? Var det kanske inte
nog att han låg der sömnlös sjelf om nätterna,
tänkande på det elände som förestod? Skulle han kanske
också hindra henne att sofva — och dessutom, det
kunde ju hända att någon oväntad tillfällighet, något
lyckligt vindkast, någon opåräknad prisstegring–
och då vore det ju bara att skrämma henne i onödan?
Och så lyssnade han till de sakta, regelbundna
andedragen från den lilla gestalten vid sin sida, och så
somnade han slutligen från alltsammans och visste
inte att hon från sin heta hufvudkudde lyfte det lilla
ansigtet, vått af tårar, och böjde sig öfver honom,
fåfängt plågande sin hjärna med att grubbla ut hvad
det var som oroade honom, hur farligt det var och
hur nära det var, det förfärliga som hon visste skulle
komma.
Och när det kom, när allting störtade tillsammans,
då var det som om hennes lilla dockgestalt hade
smulats sönder under den hvinande orkanen, och som
om de piskande haglen hade slagit henne till marken
för att aldrig mer kunna resa sig. Hon trodde så
också först sjelf, och hade hon sett honom stark,
resignerad, full af motståndskraft ännu i
pröfnings-stunden, då hade det nog blifvit så kanhända. Men
han föll, och föll handlöst till marken. Han var
träffad, inte allenast i sina förhoppningar, utan hvad värre
var, i sin fåfänga — han hade inte mod att tänka
den tanken, att det var slut med de glada festerna,
den lättköpta aktningen, de förtroliga nickningarne
från högre stående umgängesvänner, de smickrande
förtroendeuppdragen inom ordnar och sällskaper, och
den kära vällefnaden som man vuxit in uti sedan
åratal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
