Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraxande, som om de också ville ha sitt ord med i
laget och skrupensa upp notfolket för att de inte fingo
spatsera i fred på iskanten under väntan på frukosten.
Kyrkvärden och äldsta Vikaröbonden voro de
som gingo efter för att vaka öfver att noten inte fäste,
och fast han var bortåt sjuttio år var ändå
kyrkvärden den kryaste af dem båda. Han handterade den
långa stången som en pojke svänger ett metspö, och
fast han såg nästan ingenting på ena ögat, så hade
han ändå bättre handlaget inne, och hjelpte sig »på
känn», som han sjelf brukade säga.
Skeppar Boman vindade tögen på samma sida
der kyrkvärden gick, och vid ett tillfälle då den förre
tyckte att noten satt fast, stakade husbonden ner
med stången och kände efter på bottnen, der det
likväl tycktes honom att det var rent vatten, hvarpå
han utbrast litet förargad:
— Hvad ä’ det me’ dej, Boman? Du måtte inte
ha’ fått nattlättjan ur armarne på dej än! Här fins
inte nå’n fästa!
— Fins det inte? — svarade Boman lika snäsigt
tillbaka, — känn efter själf då, om I inte tror mej!
— Ja, jäkeln i det! Någe’ måtte det vara! —
utbrast gubben, i det han tog fatt i tögen och drog
så mycket han orkade; —jag kan rakt inte begripa!
— Ge’ mej stången, så får jag känna efter! —
sade Boman, i det han släppte tögen helt och hållet.
— Tror du, du har bättre reda på botten än
jag som har släpa’ och dragi’ här i förti år? —
frågade kyrkvärden harmset; — nej, låt bli det! Hör’u,
Vikarö-Per! — skrek han sedan öfver till grannen på
motsatta sidan, som han inte kunde se för snötjockans
skull; — hur ä’ det borta hos er? Känner ni nå’n fästa?
— Nej! — skrek denne tillbaka, — fästa ä’ det
inte, men trögt går det åf all hälsike! Jag börjar på
te’ tro att vi har noten full me’ strömming, efter de’
ä’ så tungt!
— Ja jäklar i det! — ropade kyrkvärden gladt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
