Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den åsigten att gubben hade bättre väderkorn än de
flesta, när det gälde att veta hvar fisken stod.
Således lassades åkorna på utan allt för mycket
knot, och man gaf sig i väg den styfva fjärdingsvägen
utåt fjärden med kyrkvärden sjelf i spetsen och
bakom honom i åkan Kalle och fiskarn, medan skeppar
Boman hade föredragit att gå bort till holmen,
derför att han fått vatten i stöflorna och behöfde hålla
sig varm.
Den andra drängen hade följt med flickorna hem
för att hjelpa till och räkna strömmingen från första
varpet och skulle sedan komma efter med andra åkan,
i fall man fick något borta vid holmen, ty sedan
noten nu blifvit rigtigt genomvåt och isig, var den
lass nog för en häst.
— Sätt dej du på me’, Boman! — uppmanade
kyrkvärden, när de skulle ge’ sig af, — du hittar
allri fram annars i snöyran!
— Hå hå! — svarade Boman lugnt, i det han
slog de frusna fotterna mot hvarandra, — den här
fjärn känner jag då te’ som det vure min egen
böx-ficka!
— Jaja, men du har fäll allt gått gale’ i den
me’, tänker jag! -— inföll Kalle skrattande.
— Det kan fäll hända! —- medgaf Boman med
en sorts butter godmodighet; — men då har jag allti’
hitta’ rätt igen, te minstingen när de’ inte’ vuri’ någe’
i’na! Men åk ni, jag tar en isbill och är nog lika
fort framme ve’ not vaken som ni!
Och dermed tog han en af isbillarne från
Vikarö-Pers lass, och medan de andra manade på hästarne,
hvilka spände skosömmarne i den snöhala isen, körde
han hakan ner i bröstet, drog skinnmössan djupare
ner i pannan och satte sig långsamt och säkert i gång
rätt emot vinden med billen under högra armen och
begge händerna instuckna i fickorna på sin lappiga,
men ännu tjenstbara och täta kavaj, i hvilken han
med rortaljan i handen trotsat så många regnbyar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
