Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tornat upp sig till ett rigtigt varmt och lugnt täcke,
under hvilket han kunde ligga i fred och sofva tills
våren kom och de finge ta’ och stoppa ner honom i
lilla kyrkogården borta vid kapellet, i fall han inte
förut hamnat i ålmagarne dernere på djupet.
När han gått i de tankarne en stund, spetsade
han hastigt öronen och lyssnade åt sidan. Hvad var
det? Gick det vak öppen någonstans längre ut åt hafs,
och var det sälkobben som jämrade sig derute på
isen? Eller var det en vilsekommen sjöfogel, en skräcka
eller en ådfogel som skrek derför, att han inte såg
öppet vatten i snöyran? Eller var det räfven som gick
och luskade omkring någonstans på en holme, och
som lät illa för att han hade brist på föda? För att
det kunde vara sjörån som grät efter kristet blod, det
trodde då inte skeppar Boman rigtigt på, fast han
nog var skrockfull som alla skärgårdsbor. Nu hördes
det igen och på närmare håll, tyckte han. Och det
lät rakt åf som gråt, det var som om ett barn jämrat
sig och klagat. Men var det inte just på det sättet
som otyg brukade bära sig åt för att locka vandrare
till sig? Han stannade och lyssnade på nytt. Då
hördes det igen, men svagare och nästan bortdöende,
och han tyckte att det kom från venstra sidan der
den halfstora ön låg på andra sidan fjärden. Det
klack till i bröstet på honom, när han hörde att det
kom derifrån, för han visste nog hvem som satt der
i den halft nedruttna stugan hos sin giktbrutna gamla
mor, och nog inte hade det för fett i en sådan bister
vinter som denna. Han tog några steg åt sidan, men
så hejdade han sig igen och det kom ett hårdt
uttryck öfver hans vindbitna ansigte. Hvad angick det
honom, tänkte han bittert, i det han på nytt spottade
framför sig; hade hon inte fått det så som hon velat
ha’ det, när hon hört på den rika bondsonens hala
tunga, hans, som sedan låtit henne sitta der och gifvit
sig af bort till en annan trakt af skärgården, der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
