- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
455

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hålloj, Boman! Häråter! Hålloj! —

— Har ni inte fått tag i Boman än? — hördes
nu Vikarö-Pers röst till svar från den andra tögen;

— han borde fäll ha’ vuri framme för längesen,
tycker jag!

— Ja, det tycker jag me’! — skrek kyrkvärden
tillbaka och tilläde i det han vände sig till Kalle:

— skrik ett tag te’ du, Kalle! Men skrik värre, om
du kan.

— Hålloj, Boman! Häråter! Hålloj! — skrek
Kalle ännu en gång, och tog nu så högt att rösten
slog öfver och det sista »Hålloj» mera liknade ett
tjut än ett menniskorop.

— En ska’ få se att han kummi’ rakt på tok
i tjocka’ — hördes nu Vikarö-Per på nytt; — för nu
ä’ hon ju rakt som en säck, vet jag.

Och nu började notkarlarne vid andra tögen att
skrika och hojta så högt de förmådde och det såg ut
som om detta förargat stormen, som ville vara ensam
herre på täppan och derför tog i med förnyad kraft
och pep och hven och tjöt omkring öronen på dem,
så att de tyckte sig blifva både döfva och blinda.

Men när både människorna och vinden tystnat
ett ögonblick liksom för att draga anden till nya
ansträngningar, hördes ett aflägset rop ute från
isöck-nen, och Kalle, som hade goda öron, spetsade dem
ännu mera än förut, och ropade sedan till kyrkvärden:

— Nu hörde jag att han svarte!

— Ä’ du säker på det? Eka det inte från
holmarna på andra sidan?

— Nej låt bli det! Det ska’ fäll eka lika, om
inte håle sitter i’t! — menade Kalle, hvarpå han
återigen satte händerna till munnen och ropade ; ett
svar hördes på något närmare håll efter några
ögonblicks väntan och Kalle återtog nu med afgjord
säkerhet — jo si, nu svarte han då bestämdt, det ä’
abslut det!

— Nå, kom hit då och ta’ tögen! — ropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free