- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
10

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en som jag alltid grälade med i lifstiden ... är inte
för mycket att jag ger honom en krans efter döden ...

Om jag begriper hvem flickungen påminde om?
Men låt oss skynda nu, de äro redan framme, ser
jag.»

*


2



När de bägge männen framkommo till den öppnade
grafven, var kistan just nedsänkt däri, och en sångkör
uppstämde den vackra koralen: »Jag går mot döden
hvar jag går», medan prästen gjorde sig i ordning att
inviga stoftet till den sista hvilan.

Den stora processionen hade slutit sig tätt omkring
grafplatsen, och de flesta af de deltagande hade
sökt eröfra sig mer eller mindre upphöjda platser för
att slippa stå i de af höstregnet uppblötta gångarna.
Mot ett träd vid den sidan af grafven, åt hvilken den
dödes fötter lågo, stödde sig den unga änkan med
ansiktet doldt i näsduken, och hennes smärta figur
skakades af konvulsiviska snyftningar; bredvid henne
med hennes arm under sin stod den gamla modern
och blickade mörk och sträf ner i griften, som om
hon ännu hade lust att gräla på den döde. Midt för
den unga änkan stod den nyss omtalade officeren,
vridande behagsjukt sina mörka mustascher, och något
bakom honom den unge vetenskapsmannen, hvars bleka
anlete blef ännu blekare hvar gång han såg en
snyftning skaka den unga kvinnans lemmar.

De öfriga sågo mer och mindre likgiltiga ut, så
som det i allmänhet brukas på begrafningar. Somliga
hviskade till hvarandra om det dåliga väglaget och
om den snufva de troligen skulle föra med sig hem
som tack för sin uppmärksamhet mot familjen; andra
undrade hvad prästen skulle komma att säga, om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free