Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå än sen? Tror du inte, att man är människa
som alla andra, fast man är läkare? Jag höll på att
säga, att just därför att man är det sista, så är man
det första så mycket mera. Rakt af ett nödvändigt
studium, det där! Hur tusan skulle man kunna känna
andras svagheter, om man inte hade sin goda del af
dem själf?»
»Det vill säga, att om en skådespelare skall kunna
sant återge en bof eller en fyllbult, så måste han vara
det själf? En farlig sats det där, om man drar ut
konsekvenserna af den.»
»Nånå, ingen regel utan undantag ... och det är
inte värdt, att du börjar filosofera på maten, då får
du magsyra i morgon. Men vill du nu höra historien
om min f. d. patient och den vackra värdshusflickan?»
»Ja, visst vill jag det!»
»Nå, så håll munnen på dig då, och för att du
ska kunna tiga så mycket bättre, så se här har du en
ny cigarr. Min första bekantskap med den aflidne
daterar sig från Uppsala, där han var en ganska
framstående personlighet bland de så kallade juvenalerna.
Jag var en tämligen gammal öfverliggare däruppe,
och som jag hvarken spottade i glaset eller hade stopp
i strupen, så var jag ofta med i de glada lagen, där
ett ganska rikt lif fördes, både andligt och materiellt
taget. Nå, hvad det andliga beträffar, så var då min
kära baron inte utaf det starkaste slaget; men så var
han så mycket mera materialist i stället. Han
försummade aldrig en god middag, ett godt slagsmål eller
ett grundligt rummel — men det var något fromt
och öppet hos honom, som gjorde att man gärna var
tillsammans med kreaturet. Och gudomliga drifter
hade man med honom, det förstås; ty inte var han
särdeles rikt utrustad på hufvudets vägnar, fast han
sedan ersatte det med en viss diplomatisk slutenhet,
som gjorde att mången ansåg honom för ett snille.
Med fruntimmer hade han en afgjord otur; det vill
säga, inte så, som skulle han inte vara omtyckt af
dem, tvärtom. Men han snärjde alltid in sig på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
