Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring ett och ett halft år — »ljusa Anna» förmodar
jag, som du nyss såg vid kyrkogården — och hade
för omkring tre veckor sedan gifvit lifvet åt en son,
som dödt strax efter födseln. Det var sviter utaf det
där, som höll henne vid sjuksängen, och slutligen efter
mycket stretande mellan blygsel, högmod och smärta,
skickade hon efter mig. Läkaren har ibland bittra
stunder nog, och det var en af de bittraste för mig,
den stund jag såg henne liggande där blek och hjärtesjuk,
och jag, om också icke förutsåg, likväl till stor
del anade den paralysering, som skulle blifva följden
af hennes sjukdom. Hon talade om sitt förhållande
till baronen, och hur han hade passat på att bryta
med henne, under sken af att han ansåg en annan
vara hennes barns fader, men i själfva verket för att
mera ostördt kunna få gifta sig med kommerserådets
dotter. Hon omtalade vidare, att hon afslagit allt
understöd för sig och sitt barn, samt att hon under
hela det förgångna året uppehållit sig och barnet genom
handarbete.
»Men, om sjukdomen skulle bli långvarig?» sade
jag försiktigt, ty jag hade icke hjärta att säga henne,
att hon troligen skulle blifva lam; »hvad gör Annette
då?»
»Vår Herre hjälper mig nog, fast jag varit en
stor synderska,» sade hon, »och kan jag endast röra
mina händer, så är det ingen fara.»
»Men om Annette inte skulle kunna röra dem?»
frågade jag pröfvande.
»Gud i himmelen!» ropade hon bleknande, i det
hon såg på mig med outsäglig ångest, »skulle jag
bli lam? Mitt stackars, stackars barn!» Och hon såg
på den lilla, som sof i en liten bädd bredvid hennes
säng, »hvad skall det bli af dig?»
»Seså, seså,» sökte jag lugna henne, »vi ska slåss
emot sjukdomen så godt vi kunna; ännu är ingenting
förloradt.»
Och jag sökte bekämpa fienden på allt sätt; men
ingenting hjälpte, hon blef lam, men vår Herre hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
