- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
36

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plötsligt hennes anletsdrag; det stela lugnet försvann,
och en djup smärta lade sig öfver de vackra dragen,
medan hon lutade ansiktet i sina händer och som
medvetslös stirrade framför sig.

»Gud förlåte mig!» suckade hon halfhögt, »att jag
nödgas så bemöta min egen mor! Men jag har lidit
alltför grymt under dessa fem år, för att ännu en gång
låta sälja mig för en rikedom eller ett namn! Hade
jag kunnat älska honom, den bortgångne, kanske hade
han då varit en bättre människa, en trognare make,
nu hvilade från första stunden en förbannelse öfver
vår olyckliga förening! Det låg ett svalg mellan våra
hjärtan, och min skuld är, att jag icke försökte något
medel för att minska detta svalg; hans var, att han
aldrig kunde tänka sig kvinnan annat än som en leksak,
en docka.»

Midt under dessa hennes funderingar, stördes hon
af en ringning. Kammarjungfrun kom in efter ett
ögonblick med ett visitkort i handen, och lämnade sin
unga matmor. Denna kastade en hastig blick på kortet,
såg på namnet, tycktes leta i sitt minne, och sade
slutligen, sedan hon tyckts påminna sig hvem den
besökande var:

»Bed doktorn sitta ned ett ögonblick därute i
salongen. Jag skall genast komma.»

»Hvad kan han vilja mig?» frågade hon sig själf,
sedan kammarjungfrun gått ut, »skulle det möjligen
kunna vara någon ouppgjord affär mellan Gösta och
honom? Ånej, då skulle han nog vändt sig till
häradshöfdingen, och inte till mig. Men hvad kan det vara?
Jag är se’n gammalt nästan litet rädd för den herrn,
jag minns ännu så väl, när han sist var här.»

Och sedan hon kastat en tvekande blick i spegeln,
gick hon ut i salongen.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free