Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hennes mor är således ...»
»En stackars lam och döende kvinna, som lidit
mycket och som nu snart lidit slut. En förkastad varelse,
fru friherrinna, som icke varit gift, men som ändå
är mor och som nu med förtviflan i hjärtat känner
döden komma och icke vet, hvar hennes barn skall
få tak öfver hufvudet och skydd mot hunger och köld
och synd och frestelse. Ack, fru friherrinna, jag såg
denna förkastade varelse, jag, när hon var ung och
vacker som ni är nu, och ren som ni och ärbar,
men fattig och utan uppfostran, ett mål för alla de
frestelser, som rikedom och lättja i så rikt mått strö
ut på de armas väg ... med ett ord, vill ni verkligt
af hjärtat öfva människokärlek och barmhärtighet, så
har ni här icke allenast en kropp, ni har en odödlig
själ att rädda.»
»Ack min Gud!» utbrast den unga kvinnan, djupt
rörd af den värma, med hvilken den annars så sträfve
läkaren talade; »hur gärna ville jag icke göra det,
men betänk då, herr doktor, min ställning ... och ett
barn utan far ... hvad skulle min mor, hvad skulle
världen säga?»
»Ja, det vet jag inte så noga ... det händer nog
att både den ena och den andra skulle klandra er;
men ert eget hjärta och alla rättänkande människor
— och det finns ännu en och annan sådan raritet
till här på jorden — de skulle säga att ni handlat
rätt, och kvinnligt äfven! Ni kan med allt skäl, min
fru, fråga mig, hvarför jag inte själf vill göra något
för barnet. Men hvad skall en gammal bitvarg som
jag kunna göra, annat än söka skaffa andra goda
människor i mitt ställe? Jag är ungkarl och fattig,
och jag har mina gamla vanor, som jag inte kan gå
ifrån, inte passar jag till uppfostrare åt en flickunge;
det vore att sätta bocken till trädgårdsmästare.»
»Nå, men är ni också riktigt säker på, doktor,
att barnet förtjänar, att man gör något för det? Det
finns så många sådana, som redan äro i hög grad
fördärfvade för sin ålder, och hur skulle jag ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
