Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hm, ja, det är så det. Men att döma af er
glädje nyss ...»
»Den gällde hans minne. En fläck mindre, är det
inte något att glädjas åt, för den som bär hans namn?»
»Gällde den inte också något er själf?»
»Doktor!» svarade hon förvirrad, i det hon sänkte
ögonen för hans forskande blick, »den gjorde det kanske
... och jag har redan ångrat min onda tanke ... men,
vi äro ju svaga människor alla.»
»Nej, det är inte sant,» mumlade doktorn, i det
han tryckte hennes hand, som han fattat, Ȍtminstone
är ni så pass mycket ängel som man kan vara på den
här skräpiga jorden.»
Och därmed inträdde de i sjukrummet.
Det var litet och lågt i taket, med några
lämningar af gråa tapeter på de brädfodrade väggarna.
Det hade synbarligen i förra tider varit ett praktrum
i stugan, men var nu afsigkommet och luggslitet. I
ena hörnet stod en liten grönglaserad kakelugn med
kinesiska blommor på stenarna, från hvilka glaseringen
här och där hade fallit af. Ett någorlunda rätvinkligt
fönster med gulnade lämningar af hvit oljefärg, var
förhängt med rena, hvita gardiner, och en blårandig
rullgardin var halft uppdragen, för att insläppa litet af
den gråa höstdagern i rummet. En pärlfärgad soffa,
några likadana stolar och ett bord med små fällskifvor
framför fönstret, samt en liten barnbädd i hörnet vid
kakelugnen, utgjorde rummets möblering. I fönstret
stodo en blommande lackviol och en balsamin. Men
den unga änkans blickar fäste sig icke ett ögonblick
vid rummets torftiga utstyrsel, de stannade med orolig
häftighet på den sjuka i den pärlfärgade soffan.
Hon låg med tillslutna ögon, och de hvita, nästan
genomskinliga händerna famlade oroligt omkring på
täcket, som nästan alltid hos en döende. När doktorn
och den unga änkan framkommo till bädden, öppnade
hon ögonen, såg på den unga kvinnan med feberaktigt
liflig blick och hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
