- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
109

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Bra, min flicka lilla, hon tittade upp nyss, och
nu sofver hon igen.»

»Gud, hvad hon ska bli glad, när hon vaknar!»
Och med ett par steg var den lilla utom dörren.

Den besynnerlige herrn gick fram till spiseln med
sin börda och inom kort brann en duktig brasa på
den svartnade hällen.

»Hm, ärlig ved var det också!» mumlade han för
sig själf, »brukar blöta den annars för att få den
att väga så mycket mera. Så där ja, nu brinner det
bra ... om jag kunde maka sängen, så att hon fick
något med af värmen, den sjuka! Nå, låt oss
försöka!»

Och inom några ögonblick var sängen försiktigt
makad ifrån väggen och fram till spiseln, och det
röda, flammande skenet från brasan föll på den sjukas
aftärda anlete, som af de flämtande lågorna tycktes
få färg och lif igen. Inom några minuter öppnade
hon ögonen på nytt, och såg nu redigare, men med
ett uttryck af tviflande förvåning, än på elden, än på
den besynnerlige herrn, som lutade sig ner öfver
henne.

»Hvar är jag?» stammade hon. »Eld! Herre Gud,
så skönt det värmer! Men hvar är Maria? och hvem
är ni? Säkert en Guds ängel, som han sändt mig till
hjälp i eländet!»

»Seså, seså ... tala inte så mycket ... en syndig
människa är jag bara. Men nu ska ni ta några droppar
vin till. Se så där ja, svälj nu försiktigt. Smakar
det bra?»

»Ja, ja!» hviskade den sjuka, »det stärker så
underligt, men hvar är flickan, hvar är mitt barn?»

»Hon kommer strax ... hon har gått efter litet
mjölk och bröd, och ett par ljus. Det är ju julafton,
vet jag.»

»Julafton!» suckade den sjuka, med ett sådant
uttryck af sorg och förtviflan, att den besynnerlige
vände sig bort för att torka en tår ur ögat; »julafton!
och min flicka har ingen jul, hon!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free