Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårt vet du redan från middagsbordet, och hur lugnt
och stilla det flutit fram, grumladt endast af mors död!
Hvad det var synd att du inte kom förr, hon längtade
så mycket att få se dig och de båda andra bröderna.»
»Jag kunde inte komma!» svarade farbror Jakob
med sträf ton; »jag hade ett giltigt skäl: afståndet.
Man hoppar inte så lätt öfver en sådan bäck som
Atlanten! Mera underligt var det väl att Erik och
Anton inte sågo till henne någon gång! Men jag
förstår dem nog: vår far ville inte ha oss till några
känslomesar, och vi äro ingenting annat än det gifna
resultatet af hans sätt att uppfostra. Synd bara att
det skulle gå ut öfver gumman mor, som nog var en
snäll och bra gumma, fast jag minns henne så litet!
Talte hon om oss, sade du?»
»Ofta och alltid med kärlek,» svarade min far vekt;
»och hur hon väntade på bref, som aldrig kommo!
Blott en enda gång underrättade farbror Erik henne
i få och affärsmässiga ordalag om att han gift sig
och flyttat upp till Norrland. Anton skref aldrig ...
och du ...»
»Låt oss inte tala om det!» af bröt farbror Jakob
sträft, i det han strök sig öfver ögonen med afvig
hand, som om han velat stryka bort något minne eller
någon länge slumrad barndomskänsla; »jag har
minsann haft annat att göra än skrifva! Du ville ju höra
något om mitt förflutna lif? Kan du också höra det?
Skall inte du och din fromma hustru rysa som
spökrädda barn, om jag talar om ett lif som flugit fram
likt en hvinande storm öfver piskande vågor och steniga
ref. Öfverflöd i dag, svält i morgon, så guld igen, så
att det runnit mellan fingrarna som vatten, och sedan
på nytt elände så djupt, att själfva afgrunden inte
kan bjuda på värre. Matros i dag, guldgräfvare i
morgon, spelare dagen därpå, och så matros igen, och
det om hvartannat. En vacker dag kapten på en kapare,
befallande öfver ett femtiotal gula hundar, malayer och
kineser, med knifven mellan tänderna och rof och mord
till smånöjen på lediga stunder. Tänk dig ett vildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
