Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Operahusets mörkaste minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnet, som han var, ville han icke se de förra
och, utrustad med stort personligt mod, föraktade
eller åtminstone underskattade han de sednare.
Han hvilade nu ut sig från Gefleriksdagens
bråk och missräkningar på sitt älskade Haga, och
emellanåt for han in till staden för att åse ett
spektakel, eller gifva någon förtrolig middag eller
supé i sin vackra våning i operahuset, der han
samlade omkring sig de adelsmän, som ännu voro
honom tillgifna och de skalder och konstnärer
som aldrig sveko honom, derför att för dem var
han alltid den kunglige vännen och beskyddaren,
som icke behöfde något utvidgadt envälde för att
hetrska med oomtvistad makt. Redan flera
gånger hade vid dessa färder till och från Haga de
missnöjda aristokraterna försökt att sätta sina
mordiska planer i verket, men händelsen hade fogat
så att de misslyckats.
Nu skulle den 16:de Mars på operan gifvas
en »Bal masqué», ett af konungen själf infördt
och af hofvet och den glada Stockholmsverlden
mycket omtyckt nöje, och vid den hoppades de
sammansvurne att tillfället skulle blifva dem mera
gynnsamt än förut, ty de visste mer än väl att
konungen icke gerna uteblef från någon af dessa
tillställningar. Själf den förste bland »nordens
fransmän» ansåg Gustaf utan tvifvel att dessa
nöjen skulle bidraga till det »sedernas mildrande»
som den nordiska sträfheten så väl hade behof af,
och svårligen drömde han vid deras införande om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
