Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Operahusets mörkaste minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den bärstolen närmast gående omgifningen:
»Det är som om jag vore påfven själf, man bär
mig i procession!»
Under de närmaste dagarne hvilade en dyster,
tryckande ängslan och oro öfver land och stad.
De första underrättelserna om konungens tillstånd
läto gynnsamma nog; sårfebern syntes icke vara af
svårare art, och snart uppflammade hoppet om
hans tillfrisknande alt lifligare hos både höga och
låga. Men på elfte dagen efter mordattentatet
förvärrades tillståndet plötsligt och den 29 Mars drog
Gustaf III sin sista suck, lämnande efter sig en
son som ännu endast var ett barn och ett
sörjande folk som nu endast mindes hans lysande
förtjänster, hvilka klart öfverstrålade de mänskliga
bristerna i hans karaktär och de fel som
grundlagts redan af hans uppfostran.
Den lågande kärleken hos dem som närmast
kände honom, den lifliga hänförelsen hos dem som
på längre eller kortare afstånd beundrat hans
mångskiftande, ofta oberäkneliga, men alltid öfver det
vanliga måttet stående personliga egenskaper, den
ärliga pch bittra sorgen hos hans skalder och
konstnärer, samt folkets djupt kända harm öfver det
lömska sätt hvarpå hans lysande bana stäcktes —
alla dessa känslor tillsammans alstrade en mängd
dunkla rykten om ytterligare förräderi, om ännu
lömskare planer mot den hänsofne. Man hade
svårt att tänka sig att det förrädiska skottet, som
likväl träffat underlifvets mest ömtåliga organer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
