Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förste direktörerna vid Operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att den känslige, på mer än ett håll
motarbetade förste direktören fann sin ställning ohållbar,
och derför hällre återinträdde på den diplomatiska
banan, der han redan förut gjort sina lärospån.
Hans närmaste efterträdare, Öfversten,
sedermera förste Hofmarskalken Eric af Edholm möttes
vid sitt anträde till regeringen med mycket af det
missnöje och icke särdeles många af de sympatier
som följt den nyss afgångne företrädaren. Men den
nye chefen hade godt om tålamod och lika
mycken fasthet och öfvertygelse, och det dröjde icke
länge förrän missnöjet lade sig och sympatierna
började ökas. Den nye chefen var militär, han
var van vid punktlighet och ordning och han
tillämpade från första stunden denna nyttiga vana
äfven vid teatern. Men han var dessutom en
mångsidigt bildad man, som med öppen blick sett sig
om på flera områden än det militäriska, och man
kan utan all öfverdrift säga att hans femtonåriga
chefskap öfver de kungliga teatrame, från den lrsta
Juli 1866 till samma dag 1881, var för dessa lika
fruktbärande i konstnärligt hänseende, som det var
långt till tidsrymden och, med undantag af de båda
sista åren, fördelaktigt i ekonomiskt. Det fans till
och med tre år af hans direktörskap, då de
kungliga teatrarne lämnade ansenliga öfverskott, och
detta utan att något sparades hvarken på
repertoarens omväxling eller på de nyuppsatta styckenas
omsorgsfulla och dyrbara utrustning, hvarför det
då för tiden i pressen ofta synliga klandret öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
