Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några af operahusets festdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta hyllningen kulminerade slutligen i
folkmassans beslut att efter representationens slut spänna
hästarne från den kungliga vagnen och draga den
populäre konungen upp till slottet, en hyllning
som Karl XV likväl undvek genom att aflägsna
sig kanslivägen åt Jacobs torg, och till fots begifva
sig hem till sin våning i nordvestra slottsflygeln,
sedan han likväl först uttalat sitt missnöje öfver
afsigten med ett kraftigt »Fy fan! jag vill inte att
mitt folk skall göra sig till ök för min skull!» —
Om också folkmassan blef litet snopen i början,
så tjänade detta raska tillvägagående af konungen,
tillika med hans osminkade uttryck af missnöje,
endast till att ytterligare stegra den stora
popularitet, som han aldrig sökte, men som han, kanske
just derför, altid åtnjöt i fullaste mått.
Tvänne af operahusets konstnärliga festminnen
äro äfven sammanbundna med vår förnämsta
sångerskas, Jenny Linds namn och verksamhet. Det
ena var då Regementets dotter första gången
uppfördes den 9:de Juni 1845, och hon i Maries roll
tog publiken med storm. Det andra var 1848, då
hon som Norma tog afsked af den svenska
publiken för altid, och att vid denna föreställning
af-skedets vemod blandades med hänförelsen öfver
hennes mäktiga konstnärskap, gjorde endast jublet
så mycket starkare, och säkert är att aldrig hafva
väl murame i Gustaf III:s operahus skakats af
sådana bifallsåskor som när hon för sista gången
på den fosterländska scenen spelade den galliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
