Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed lämnade den lofvande ynglingen Åbo för att
fortsätta i Uppsala, där han som student inskrefs i
Värmlands nation i mars 1765.
Under sin första studietid har han naturligtvis någon
sommar eller jul varit hemma på Ekarebol, då han äfven,
såsom gymnasister och studenter på den tiden brukade,
predikat i kyrkan. Att han tidigt börjat skrifva vers,
kan man likaledes taga för afgjordt.
I Uppsala stannade Ingman ett par år, under hvilken
tid han ej aflade något nytt lärdomsprof. Sina studier
har han troligen i alla fall ej försummat, alldenstund han
nu utsågs till informator i ett förnämt hus — hofmarskalken
grefve Fredrik Ulrik von Rosens.
En dylik lärarebefattning hade varit mången
uppåt-sträfvande mans uppkomst och skulle äfven för Ingman
varda första steget på lyckans bana. Grefve von Rosen,
son till den gamle hjältemodige karolinen, riksrådet och
generalguvernören Gustaf Fredrik von Rosen, hade under
många år varit i fransk militärtjänst och därunder vunnit
en utpräglad fransk smak och umgängeston. Tillbringande
vintrarna i Stockholm, somrarna på Bogesund i Uppland,
hade han med sin grefvinna, född Stenbock från Estland,
flera barn. Äldste sonen, Gustaf Fredrik (född 1758,
slutligen landshöfding i Malmö, *f* 1815), var det, som fick
Ingman till lärare.
Angenämare kondition kunde den unge studenten ej
hafva erhållit och ej heller nyttigare i visst afseende. Här
fick han nämligen lära franska och den fina världens
um-gängesskick, här kunde han af förnäma och mäktiga
personer blifva känd.
Å sin sida saknar han ingalunda förmågan att hålla
sig framme och göra sig angenäm samt besitter särskildt
bland andra talanger den att skrifva vers.
Vid gamla riksrådet Rosens död i juni 1769 uppvaktar
han därför med en pompös grafskrift. och tre månader
därefter uppstämmer han inför en anspråkslösare krets vid
en släktings, Sofia Ulrika Ingmans, bröllop med en präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
