Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf III:s kröning, hvilken akt tvenne dagar förut
försiggått.
Att han höll detta tal i Stockholm väcker någon
förvåning, då han, såsom vi redan sett, af det uppsaliensiska
Apollosällskapet fått i uppdrag att förestå kröningsdagens
firande inom detsamma. Men saken kan möjligen på så
sätt förklaras, att Ingman, som för sällskapets räkning
författat talet och bländats af sitt eget verks skönhet, beslutat
framföra detsamma inför en vida förnämligare åhörarekrets,
samt att han därför — låtande för »Apollini sacra» J. A.
Lindbloms (sedermera ärkebiskopens) vältalighet göra
tillfyllest — i nämnda syfte afrest till Stockholm. Hvad särskildt
riddarhussalen beträffar, brukade denna under äldre tider
allt som oftast såsom hörsal åt allmänheten upplåtas. Att
Ingman själf längre fram uppger sig hafva hållit detta sitt
tal för riksens ständer kan endast så förstås, att medlemmar
af ständerna nämnda dag, som var en söndag, möjligen
befunnit sig bland åhörarna.
På titelbladet af det tryckta talet uppges detta såsom
hållet på riddarhuset af en svensk medborgare, men under
den till konungen ställda dedikationen har medborgaren
författaren utsatt sitt namn. Denna dedikation är
visserligen på vers men af högst medelmåttigt poetiskt värde.
Själfva talet utgör, såsom man väl kan tänka, ett
framhållande af hans majestäts alla möjliga och omöjliga dygder,
hvartill komma antydningar om rikets bedröfliga tillstånd
och vinkar om räddning genom dess nye konung. Det
hela verkar i hög grad tröttande, ehuru en verklig
vältalighet på sina ställen framlyser. Så till exempel vid
skildringen af en stor konung, där det heter:
»Den som lärt känna sig själf som människa, innan
han tror sig värd att råda öfver människor, den som
upphöjt själens förmögenheter så långt öfver andra, att hans
vishet kan vara deras ledstjärna, hans dygder deras
rättesnöre, den som har nog skarpsynt förstånd att utstaka sitt
rikes väl och nog hjärta att genom alla motstånd tränga
sig dit, den som af egen böjelse älskar sina undersåtare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
