Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trygghet, hvarmed jag trott mig kunna hvila på alla de
stora löften och försäkringar, mig skriftligen och muntligen
blifvit gjorda, så kan du väl tänka, att ingen varit mer
surprenerad öfver en så hård medfart än jag! Men om
du närvarande sett, med hvad sangfroid jag läste Kungl.
Maj:ts rappel, som tillställdes mig af min successor, med
hvad uppriktighet och tjänstaktighet, jag sedermera gått
honom till handa i affärerna, liksom mig vederfarits ingen
den minsta injustice, så skulle du vara nöjd med din gamle
Ingman. Tiden skall visa resten, och om jag varit värd
mina vänners estime eller ej. Jag hoppas, du fatt mitt
sista, hvaraf du ser, hvad parti jag tagit, nämligen att
begära först permission och sedan afsked ur Kungl. Maj:ts
tjänst, sådant man finner mig hafva förtjänt. Den minsta
grace begär jag aldrig mer; vestigia me terrent. Vidare
framdeles. Som jag ej reser innan maj månad härifrån, hoppas
jag ännu få bref ifrån min bästa och honnettaste vän.
Men lämna dem åt handelsmannen Sundberg, som är i
kompani med Koschill, så får jag dem promt och säkert!»
Nu kommer emellertid — postgången är denna tid
på året ytterligt långsam — det ej odeladt gynnsamma
svaret från kanslipresidenten. Kungl. maj:t vore ej van
att med sig låta dagtingä, heter det häri, hvadan Ingman
ålåge att verkställa hvad dess första befallning innehöll, att
utan omsvep begifva sig till Hamburg och tillträda den
honom där i nåder uppdragna befattning. Hvad åter hans
öfriga petita beträffade, hade den ena af dem, om
ersättning för extra ordinära utgifter vid storfurstinnans
ned-komst blifvit beviljad.
Detta oaktadt finner Ingman för godt att stanna där
han är, en sak, som särskildt måste väcka hans efterträdares
förvåning och uppmärksamhet. Då därtill kommer, att
den förstnämndes uppförande i öfrigt är högst besynnerligt,
finner sig slutligen Björnstjerna befogad att härom
meddela sig med Scheffer. Den 20 mars skrifver han i en
enskild apostill till denne:
»Den billiga återhåliighet, hvar och en bör hafva att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
