Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej att inberätta till kungen som bevis, att mannens
patriotiska känslor ej kunde vara mycket starka, utan att tänka
sig möjligheten däraf, att den Manderfeltska patriotismen
kunde hafva mer än en sida.
Uppehållet i Köpenhamn och det mottagande, han där
vunnit, synas till den grad hafva behagat Manderfelt, att
han beslutar sig för bosättning i denna stad. Nödvändigt
är äfven, om han vill fortsätta sin verksamhet som
kun-skapare, att hålla sig vid den danska politikens
hufvud-sakliga härd. På några månader måste han dock
återvända till Kristiania för att ordna sin afflyttning och på
samma gång närvara vid kronprinsens och prinsens af
Hessen under sommaren förestående besök i Norge.
I början af april 1788 är han således åter i Kristiania,
och den 5 i denna månad insänder han till kungen en
supplik och ett bref. Om det tillåtits honom att i
Köpenhamn kasta sig för sin konungs fötter, förklarar han i
brefvet, skulle hans majestät fått alltför öfvertygande bevis
på hans trohet och nit, för att dess stora själ ej däraf
skulle rörts. Ja, om han någonsin finge den lyckan, att
en halftimma tala ensam med den ende konung i världen,
som hans hjärta älskade och vördade, skulle han för hans
majestät upptäcka många märkvärdiga och intressanta saker,
som därförutan ingen människa skulle få erfara af honom.
I slutet af brefvet kommer han till sina egna intressen.
»De försäkringar, som Hans Exellens, Eders Maj:ts
ambassadör, såväl som herr Martinau här gifvit mig, att E. M.
ej vore obenägen gifva mig nåd, uppmuntra mig att för
E. M:ts fötter nedlägga min underdåniga ansökan att af
E. M:ts mildhet erhålla ett kungligt bref å återinsättande
i mina fri- och rättigheter som svensk medborgare.» Icke
därför, förklarar han, att han vågade smickra sig med hoppet
att någonsin mer i Sverige tjäna sin konung. Därtill anser han
sig efter femton års frånvaro ej längre lämplig. Utan därför,
att blott denna nåd vore i stånd att förtaga hans afundsmän
deras enda pretext mot hans lycka i Danmark, sedan han
nu vunnit sin process mot den högst mäktiga laurvigska
familjeligan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
