Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själf är han dock ännu inte alldeles tillfredsställd,
såsom man finner af ett från Göteborg till Armfelt
af-sändt bref. Nödvändigt vore, att samme kurir, som bragte
honom kungens gillande af operationsplanen, äfven medförde
hans kreditivbref som svensk minister i Köpenhamn. Därtill
begär han på denna post en årlig lön af 3,000 riksdaler.
»Jag öfverlämnar till eder egen vackra själ att bedöma,»
säger han, »om denna fordran, denna conditio sine qua
non, bör nekas en man, som lämnar sin lyckliga och lugna
lott för att ägna sin person, sin förmögenhet, kanske sitt
lif åt Hans Maj:ts tjänst.» Den begärda lönen vore
alldeles nödvändig för att sätta honom i stånd att mottaga
och förpläga hofvets personer och andra, af hvilka han
tänkte draga nytta, ty det vore blott efter små glada och
förtroliga måltider, som man på bästa sätt underhandlade
med danskarne. »Titeln af landtråd,» tillägger han i en
apostill, »är just den mest passande för våra planer, ty
det finns landtråd i Danmark med generalmajors rang.
Men jag upprepar än en gång, allt skall gå upp i rök och
i vackra ord utan verkan, om ej kungen värdigas gilla
min plan och låta utföra densamma,» — d. v. s. först
och främst göra honom till minister!
I detta samma bref till Armfelt far man i förbigående
veta, att hans tillgångar smält ihop. Efter några ord om
nödvändigheten af att stoppa utförseln från Sverige af
myntadt silfver tillägger han: »Må det vara sagdt i
förtroende, min herre, att jag är bättre räknemästare för
staterna än för mig själf, och att mina finansförslag, som jag
lämnat danska hofvet, betraktas som mästerstycken, hvilka
man dock lyckligtvis är oförmögen att sätta i verket.»
Man frågar sig nu, om det är möjligt, att Gustaf III
och Armfelt verkligen duperats i afseende på denne
mans karaktär och förmåga.
Svaret måste bli, att de visserligen genomskådat
karaktären, men att de i afseende på förmågan hade högst
öfver-drifna tankar. Säkert är i alla händelser, att Manderfelts
begäran att bli minister af kungen allvarligt bemötes, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
