- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
127

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

furstarne för dåligt regemente, så var det klart, att han i
den nya skolans förkämpe skulle finna en svuren hjälpare.

Detta försvar och denna hjälp inrymde Thorild i
sin skrift »Kritik öfver kritiker», en af de snillrikaste och
våldsammaste stridskrifter, vår litteratur äger.

Ett kapitel af inledningen till denna litterära
bärsärka-gång ägnas den Kellgrenska kritiken öfver Manderfelt.
Detta — klädt i sina pittoreska trycktyper — lyder med
några uteslutningar, som följer:

»Nya och dristiga snillen.»

»På dessa har man från lärdomens början till denna
dag sett alla vanliga granskare stöta an, förgås och blifva vrak.»

»... Ni trodde er hafva begrafvit under mull och djupt
i jorden en viss stor förtjänst. Se upp! Känner ni igen
denna hotande för er något jättelika vålnad*

MANDERFELDT
om den

FALSKA POLITIKEN.

»Det var er recension af detta lilla mästerliga verk,
som gaf sista styrkan åt min harm och lät mig på en
gång se, hur svag och tyrannisk er vittra regering var.»

»Då jag ännu icke kände Vitterhetens namn, var denne
Autor redan en af de största Talare i mitt Fädernesland:
i min ungdoms första gryende dag lärde jag anse
Äreminnet öfver BANÉR för ett mästerstycke: och alltsedan
skymtade aldrig för mig den tanke, att en gång skulle
uppstiga i mitt Fädernesland den kala skamlöshet, som vågade
säga till en sådan man: ’ni borde icke skrifva’.»

»Som ni känner jag ock denna märkvärdiga mans
ungdomsirringar. Men från dessa vänder jag mina ögon

bort — med tårar. Vi vörda hos en berömd man icke
hans fel utan hans dygder. Men ni, af hvilken ond andes
röst lärde ni att, högst olik Gud och icke lik någon öm
och ädel dödlig, förekasta en man hans ungdoms irringar?
Att med dem om möjligt söka att för evigt utesluta honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free