- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
137

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orätt, hvilket jag önskar kunna reparera, han har afbetalt
mycken skuld för sin salige fader, som synes af hosföljande
kvittence, nu begär han endast, att den summa måtte
af-skrifvas, som hans fader aldrig uppburit, och hvilken summa
således icke synes med billighet kunna fordra af dess barn,
innelyckt finner min vän ett bref för H. K. H. och ett
för dig, en promemoria samt en supplik till kungen, efter
den tanken jag har om saken behöfver jag rekommendera
dig henne, ty jag tror att hon rekommenderar sig själf. »
Å sin sida förklarar Manderfelt den »dygdige och
vördnadsvärde» Stael vara »den renaste och redigaste man»
(l’homme le plus pur et le plus net), han känt.
Redigheten hos den berömda fruns man måste dock, att döma
af detta prof på hans brefstil, i någon mån betviflas.

Landtrådet hade således vetat intressera baron Stael
för sin person och sina affärer. Ett par veckor senare
berättar äfven den sistnämnde, att Manderfelt visat honom
mycket pikanta papper med tillstånd för honom (Stael) att
meddela dem till hertigen och Reuterholm.

Men att vinna denne sistnämndes, den allsmäktige
Reuterholms förtroende, ser för Manderfelt alltjämt mörkt ut.
Dock, ju längre det lider mot förmyndarregeringens slut,
och ju sämre hans egna penningaffärer gestalta sig, dess
mer anstränger han sig i detta syfte. Och erkännas bör, att
han slutligen härutinnan visar sig som en svindlare i stor stil.

Den 22 februari 1795 sänder han nämligen ett sorts
ultimatum. Om han ej rådfrågat annat än sina personliga
skäl att vara missnöjd, förklarar han, skulle Reuterholm
inte haft en rad från hans hand. Men, då det gällde att
förebygga stora olyckor och åstadkomma mycket godt inte
allenast för hans excellence personligen utan äfven för
regenten och fosterlandet, kände sig Manderfelt tvungen
att i korthet framställa följande förslag:

1:0. Att svenska regeringen sände honom en
förtroendeman — själf företoge han nämligen ej längre några
resor — eller ändå bättre befallde dess minister
muntligen meddela sig med honom, då Manderfelt förbunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free