Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ofta detta älskade fosterland är i fara; det kväfvande
förakt af alla enskilda små intressen, när det gäller det
största, allmänna välfärden — sådant allt förenadt utgör den
karaktär, som bestämmer en nations verkliga adel och värde.
O, mitt fädernesland!»
Efter att hafva närmare visat, hur nationalkänslan
såväl annorstädes som i Sverige utvecklat sig, huru detta
senare land i sin nye Gustaf Adolf fatt en konung lika
rättvis som god, lika sträng i sina seder som i sin
hushållning, fortsätter författaren:
»Ilen honom» (konungen) »med trofasta hjärtan till
mötes, lären blott att känna honom för att välsigna honom!»
»Men om ännu en niding skulle finnas i detta land —
dock hvar är den svenska jordtorfva, han skulle beträda
utan fruktan att sjunka — som vågade misskänna försynens
godhet, hvilken skänkt oss en sådan re^ent och redan
be-fästat hans ätt på tronen, så måste han skynda sig undan
vår hämnande blick. Darra brottsling, under hvad mask
du kryper; ty nationens hat för alla de lömska
ränke-makare, som söka att skilja en vördnadsvärd konung från
ett älskadt folk, är lika så bestämdt, som dess afsky för
alla förrädare mot Konung och Fosterland är bitter och
förblifver outsläckelig!»
»Medborgare, jag har icke sagt för mycket! Jag tager
frimodigt hvarje svensk man till vittne, att jag icke tolkat
annat än folkets röst, och den bör jag tolka utan konstiga
ord, ty den är lika ren som min känsla. Aldrig lånte jag
ett drag af min penna, en tanke i min själ, som förnedrade
sig till smicker; jag har blott lärt att tala sanning, eller
att tiga . .. Men jag kunde icke motstå den drift, som råder
i min själ, att tala till mine medborgare vid fäderneslandets
altare, där jag också går att nedlägga min skärf, när den
stora frågan om rikets räddning skulle afgöras.»
Den hotande faran är enligt Manderfelts åsikt
hufvud-sakligen finansiell, vållad i första rummet af en odräglig
riksgäld, som kommit pappersmyntet att sjunka, och vidare
af brännvinsbränningen. Mot dessa olyckor föreslår hau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
