Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kinkig — konjunktur skulle förhållit sig stilla, det hade
varit för mycket begärdt af den gamle partigängaren.
Nej, nu om någonsin gällde det för honom, att fatta pennan
och hålla sig på benen! När därtill kom, att ingen mindre
än Manderfelts gamle patronus, Armfelt, hade beklädts med
öfverbefälet öfver den mot Norge opererande västra armén,
så kan man ändå bättre förstå den forne underhandlarens
ifver.
Den 14 mars 1808 anländer Danmarks
krigsförklaring till Stockholm. Den 9 april är Manderfelt i Karlstad
och inlämnar eller insänder därifrån till Armfelt en på franska
affattad promemoria om Norges politiska och militära
ställning.
Efter att hafva talt om sitt gamla nit, som
återupp-tändts vid fosterlandets fara, vid hans konungs omringande
af sammansvurna fiender, om sin önskan att ännu göra
några väsentliga tjänster på grund af sin ingående
kännedom af det land, man går att anfalla, öfvergår Manderfelt
till faran af ett infall i detta samma land. Armfelt kunde
med sin tappra armé och sina militära talanger göra allt
utom det omöjliga. Fästningarna Fredriksten, Fredrikstad
och Akershus, vid hvilka franske ingeniörer anställts, vore
försedda med förråd af alla slag för ett år. Akershus’
kanoner beströke Kristianias gator. Arméns befälhafvare,
prinsen af Augustenburg, vore ett slughufvud med goda
kunskaper. Alla vägar, på hvilka Armfelt skulle kunna gå
fram, vore spärrade med förhuggningar. Generalen måste
vänta sig stora hinder och bakhåll öfver allt. Med svenska
arméns ringa styrka och omöjligheten af att medföra
lifs-medel skulle denna armé, efter att hafva inträngt i Norge,
gå sin upplösning till mötes. Enda möjligheten till
framgång låge i Englands kraftiga hjälp såväl till lands som
sjöss, men engelska politiken vore trolös, och engelsmännen
kunde till följd af handelsförbindelser betraktas som
norrmännens naturliga bundsförvanter. Det vore Rysslands
infernaliska politik, som drifvit Sverige och Danmark till
strid för att, sedan dessa riken sönderslitit hvarandra, lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
