Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kommit till fiskalens kunskap, att ränseinrättningen
för hvete äfvensom siktkvarnen ej på många år skulle
varit brukade. För att därför hvarken kvarnen vidare
måtte vanskötas eller staden gå miste om dess ersättning,
liksom ej heller invånarne sakna den för deras skull med
kvarnen åsyftade förmån, kunde ej stadsfiskalen underlåta
att i flerfaldigt afseende undanbedja staden den våda,
framdeles förbindelse med herr landtrådet Manderfelt kunde
medföra.
Dessa beskyllningar tillbakavisar Manderfelt emellertid
med kraft och harm.
»Denne mannens dristighet förvandlas till brottslighet,»
förklarar han, »då han genom falska och osannfärdiga
insinuationer sökt leda Kungl. Maj:t bakom ljuset.»
Och äfven statskamreraren Nordenbergs för
kvarn-arrendatorn ogynnsamma uttalande söker denne senare
frånkänna allt värde.
Mest graverande är likväl magistratens sista af
justitie-borgmästaren Brusewitz underskrifna underdåniga
förklaring, hvilken slutar med följande ord:
»Hvilken annan rättsinnig arrendator hade icke i lika
omständigheter tillskrifvit denna händelse sin egen
uraktlåtenhet; men landtrådet Manderfelt, vanligen för mycket
känd för att vilja konstla och söka undanflykter på
sanningens bekostnad, drog saken till landshöfdingen; och
ehuru magistratens alla åtgärder där fastställdes, fullföljde
den vidare genom underdåniga besvär, som utmärker dess
ihärdiga föresats att vilja tvärt emot klaraste skäl tilltränga
sig en rättighet, hvars förlust han själf åt sig beredt, och
från hvilkens vidare begagnande,» (redan före
prolonga-tionstidens ingång) . . . »magistraten kunnat landtrådet
utestänga, om ej magistraten äfven såmedelst velat visa, huru
skonsamt landtrådet i allt blifvit behandlad, oaktadt dess
mångfaldigt gjorda inkast emot sina skyldigheters
uppfyllande och betalningen af själfva arrendesumman,
hvarmed han ännu (1810) innestår till ett belopp af öfver 1,000
Rdr banko, att ej förtiga landtrådets försök att genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
