Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Det är således inte nog med en och annan flygskrift;
det vill en ihärdigare bearbetning till.
Han utger därför en veckotidning, som han kallar
Den oväldige Gransharen.
Inalles hundrafyra nummer af denna med mottot, Pröjva
noga och döm rätt, försedda tidning utkomma i Vänersborg
från den 5 januari 18 11 till den 23 mars 1812, hvarvid dock
ett uppehåll af två månader förekommer sommaren 1811.
En redogörelse för innehållet af alla dessa nummer
skulle bli allt för tröttande. Några ord må göra tillfyllest.
I de första elfva numren lämnas en återblick på
regementsförändringen och dess följder, på Karl Augusts
utkörande och snart därpå följande död, på det andra tron*
följarvalet, genom hvilket »Karl Johan skulle i själfva verket
blifva, hvad Karl August var i vårt hopp, nämligen Sveriges
skyddsängel.»
Härpå vidtaga betraktelser öfver finanserna,
beskattningen, allmänna lefnadssättet och hushållningen, ny
lagstiftningsmetod, ämbetsmäns aflöningssätt, rang och titlar
m. m.
Så ett par artiklar om skulden till allt det blod, som
runnit och fortfarande rann under kriget. Detta skulle
man väl. påminnande sig hans förbannelser öfver
»Bona-parte», tro honom tillskrifva denne, men häri misstar man
sig. Manderfelt är nu den störste beundrare af Napoleon.
»En sådan segervinnare,» utropar han, »vågen I,
outtrötte-lige människoförförare, att kalla usurpateur! Hvar finns
det land, som han först angripit utan att vara utmanad,
hvars lagar, religion och borgerliga rättigheter han förstört 1»
Mot vår nationaloiycka, brännvinspesten, som han
kallar den, riktar han mer än en gång sin vältalighets
åska. Och härvidlag måste man erkänna, att deklamationen
är på sin plats. »Hur långt har du icke afvikit,» utropar
han till svenska allmogen, »från dina fäders dygder och
från själfva naturens enkla bud, som säger, förkasta allt
hvad som fördärfvar digl Hvad borde du nu göra för
att förtjäna de loftal, du så ofta fått höra från tronen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
